När jag kom hem i dag så kom inte hundarna och mötte mig vid dörren som vanligt.

Jag smög försiktigt in och spejade efter djuren.

Aileén låg framför datorn och var fullt upptagen med att kolla in Christina, Gaia och Poppans blogg medan Nisse låg och tjurade en bit därifrån. Inlägget som var så intressant handlade om detta:

Hundtjejerna har under en tid planerat att starta en årkester där de själva är stjärnor (ja, vad annars!) och andra byrackor har möjlighet att genom audition eventuellt få doa eller möjligtvis gästspela vid något uppträdande. Det finns även lösa planer på att låta deras mattar doa iförd burkor i bakgrunden.

Nu börjar drömmen bli verklighet och t.o.m turnébuss  och turnéledare är fixad.

Nisse deppar och känner sig lite utanför. Varför är det bara tjejer i årkestern?

Jag har pedagogiskt försökt förklara för honom att han tyvärr inte sjunger lika bra som tjejerna och hans höga skall skulle överrösta dem på ett inte så vackert sätt.

Däremot finns det ett uppdrag som är som klippt och skuret för Nisse - han får vara roadie, eller humper som det oxå kallas ibland. Det är en person/hund som bär och släpar instrumenten samt andra grejer och eftersom det är en theremin inblandad så får även Nisse fullt upp och göra det han är allra bäst på d.v.s att bära saker.

Alla hundar är nu nöjda och glada och Kissen är för lat för att ens bry sig.

Håll nu ögonen öppna efter audition- och konsertaffischer runt om i Sverige. Snart är Voffårkestern på en scen nära er!

http://www.telenorjobbamobilt.se/

Har lagt ner allt jobb och sitter bara framför datorn och myser.....Jo men visst

UPPDATERING!

Länken ovan gick till Randelid där han satt i en glasbur på St: Eriksplan och "jobbade". Han satt med en laptop, rullade tummarna och pratade i mobiltelefon. Jättespännande !

Efter att ha cyklat till jobbet i höstens/vinterns första snöfall så upptäckte jag att jag var alldeles ensam och övergiven på jobbet. Mina kollegor har nämligen insjuknat i influensa eller något liknande.

Känner på mig att de kommer ge mig skulden för det när de kommer tillbaka.

Nu sitter jag i soffan och försöker spela in en mycket högt snarkande Aileén med min Iphone.

Varför slutar hon snarka så fort jag trycker på inspelningsknappen?

Oj, nu börjar hon springa med tassarna oxå  och Nisse börjar pusta.

Snart är hela orkestern igång

Sitter och tittar på Ankan igen. Upptäcker till min fasa att vi har en sak gemensam - vi har våra hem belamrade med orkideér.

Nu har hon ju en aaaanning större hem än undertecknad och därför antagligen fler exemplar. Dessutom är de väldigt stooora och blommande. Troligen åker de ut när de har blommat klart och hon håller inte på att bada dem som jag gör här hemma. De var inte, liksom Montazamis blommor, gjorda av plast för Ankan knipsade glatt av några blommor för att dekorera ett kort till sin stackars make.

Annars sitter jag här och funderar på om något av alla undermedel mot snarkning som de gör reklam för på TV funkar på hundar. Någon som testat?

Så där ja!

Årets influensaperiod är avklarad hoppas jag. Viktigast av allt - Aileén och Nisse har kommit hem.

Nu duger tydligen matte igen

Aileén ligger tätt intill här i soffan, Nisse nedanför som vanligt och Kissen försöker hångla så mycket som möjligt med hundarna utan att de ska tröttna och börja jaga honom istället.

Nu ska vi se Hollywoodfruarna och jag ska ignorera att febertermometern stigit efter min första hundpromenad.

I morgon ska det jobbas igen, Tjohoo!

Tillbaka från de döda....nja en lätt överdrift, men det känns lite grann så.

Trots att jag verkligen har försvarat de stackars grisarna och t.o.m låtit dem ha sin "försvarsmusikvideo" här på bloggen förra månaden så blir man själv däckad av influensan.

Nu vet jag ju inte om det var svininfluensan eller "vanlig" influensa, men utslagen har jag varit. Feber, ont i kroppen och en huvudvärk som fick mig att längta till ett migränanfall. Jag missade t.o.m.  Englunds premiär som ständige sekreterare. Hundarna har flytt hemmet och kommer hem när de har en matte som orkar gå ut med dem igen.

Så där, nu har jag gnällt klart och ska försöka äta ikapp alla kalorier som jag har förlorat de dagar jag levt på lite vatten (herregud vad eländig jag kan låta ) och framtförallt ta igen all förlorad datortid.

Har det hänt något i bloggvärlden?

Nej, inte alls.

Den här lilla högen blev det efter hundarnas pälsvård som tog 1,5 tim.

I vanliga fall sker det utomhus men eftersom det regnar i dag så blev det inne istället.

Kände att jag hade slarvat den senaste tiden så det var inte läge att skjuta upp det till en annan dag.

Den lilla svarta tussen på toppen är Kissens bidrag.

   Då var det äntligen dags för att göra av med lönen. Med snabba steg bar det av till världen bästa djuraffär. Där får man nämligen gå in och välja godis själv och provsmaka. Oftast blir man även bjudan på godis av den trevliga personalen.

Matte fick för sig att vi skulle få jobba ännu mer så vi fick på oss sadelväskorna så hon skulle slippa bära. Latmask. Dessutom började det ösregna, men vad gör det när man har ett så viktigt uppdrag att utföra.

   Det blev en hel del smaskens för pengarna. Matte fick t.o.m lägga till några kronor. Men efter att vi fått varsin womburgare och tandborste tog hon undan godiset och lade det i vårt godisförråd (där finns det resurser!). Vi tycker faktiskt att man ska få bestämma hur mycket man ska äta själv när man har betalt för egna pengar. Finns det någon fackförening att kontakta?

Nu hotar matte med att vi ska borstas och klippa klorna. Hur kunde dagen ta den här riktningen när det började så bra?

/Aileén & Nisse