Efter ganska exakt 7 månader (070630--080131) så får Aileén sluta äta sin medicin. Hon har under den tiden kostat sina mattar 51 155:-, gått upp ca 5 kg, sedan gått ner ca 3,5 kg.

Kilopriset på henne i dag är ca 1 860:-, dvs bara vad hon kostat de senaste 7 månaderna.

Men hon är värd varenda krona!

Om två veckor ska vi tillbaka och ta nytt blodprov och den räkningen kommer nog höja kilopriset lite till.

Så äntligen kom den. Repliken jag väntat på, och kanske kanske önskat att själv få säga.

Tittade på en kriminalserie på TV härom kvällen. En kvinna blev häktad misstänkt för mord på mannens älskarinna. Men när de pratade med mannen sade han: " - Hon kan omöjligt ha gjort det.... Herregud! Hon är ju bibliotekarie!"

Jag håller fullständigt med.

Är man bibliotekarie så borde man få komma undan med mord. För inte kan väl en from liten bibliotekarie.......

En kvinna i sina bästa år blev i kväll överfallen utanför sin bostad.

När hon låste upp sin ytterdörr vräkte sig ett vitt monster på ca 31,5 kg sig ut genom dörren och hoppade upp och knockade henne.

Gärningshunden kunde gripas på plats. Med vid överfallet fanns även en annan hund, vilken dock höll sig diskret i bakgrunden.

Kvinnan uppger till bloggen att hon trots det brutala överfallen inte kommer att polisanmäla eftersom hunden ångrade sitt tilltag och dessutom är så ung att straffpåföljd inte är aktuell. Dessutom använder kommunen sig av den kända "Tyresömodellen" där unga förövare ingår i en sk. medling med sitt offer, vilket de redan klarat av på egen hand.

Det stora problemet är nu vilken färg på ögonskugga som blir bäst över blåtiran. Grönt eller brunt?

Men kvinnan funderar nu på att ta bort sitt tidigare inlägg gjort den 17:e januari i år.

Kommer hem sent på kvällen och sätter nyckeln i låset.

Aileén tittar nyvaket upp och kommer fram till dörren och snackar för fullt (alla som känner henne vet att hon faktiskt pratar).

Men ingen stor vit luns på 31,5 kg stutsar upp och ner och mer eller mindre attackerar en.

Ingen som springer och hämtar alla leksaker och handskar och visar upp.

Ingen som hoppar upp på bänken för att pussa på en (han får ju inte hoppa, men att stå på bänken för att nå upp måste väl vara tillåtet?)

Lite tomt är det när Nisse åker hem på kvällen.

Lite.

Ser på ett tv-program på 4:an, Dr House, som löser svåra medicinska mysterier.

Ha!

Redan någon minut in i programmet hade jag svaret.

En ung pojke kommer in till sjukhuset, blödningar som inte slutar och hematokritvärde på 13 - precis som Aileén.

Jag och Aileén hade en kort överläggning och kom fram till att han smittats av en otäck bakterie - precis som Aileén.

Men de tog alla möjliga och omöjliga tester på honom. De kunde inte hitta orsaken. Sedan tänkte de i desperation ge stackarn en ny lever.

Men då kom Dr House på lösningen. Den stackarn hade blivit smittat av en elak bakterie från sin katt!

Tänk att det hade både jag och Aileéns veterinärer kunnat tala om från början.

Fast det hade kanske inte blivit så bra tv om Dr House lyft telefonen och ringt en hund och dess matte i Sverige och bett om råd?

Fast kanske en bra idé till en ny programserie - veterinärer som botar människor med hundars hjälp.

Vad tror ni, ska jag ringa TV 4?

En del tror ju inte att Nisse vill sova i en säng....

Tråkigt för Aileén att han inte sover där just nu.

Nisse har sovit här ett tag när husse varit bortrest.

Nu har Nisse åkt hem och lämnat Aileén ensam och övergiven ; (

Men Aileén tänker inte sova ensam!

Nu har hon övertagit soffan  och ligger bredvid mig och suckar.

Vem har hjärta att neka en såååå ledsen hund att ligga uppkurad i soffan och deppa. Inte jag i alla fall.

Tror ni att hon utnyttjar situationen och överdriver sitt lidande?

Jag misstänker det.