Den 1/7-07 kom vi i ilfart in till Bagarmossen med Aileén som helt plötsligt börjat störtblöda ur nosen.

Väl inne i undersökningsrummet skakade ni oroat på huvudet och sade att det verkade som det var sista stadiet av Erlishias Canis som hon dragit på sig i Grekland för ca 8 år sedan och har sedan dess haft antikroppar mot.

Efter lite provtagningar så kom ni fram till att så var ej fallet. Men Aileén fortsatte blöda och ni behöll henne där. I 8 lååååånga dagar var hon i er vård på IVA. Tre gånger ringde ni oss och sa att det nog var nära slutet, men hon lurade er ordentligt och piggade på sig.

Hon har järnvilja den hunden!

Efter X antal prover blev hon hemskickad i vår vård. Vi höll tass, torkade blod, proppade i henne mediciner, grät och bad till högre makter.

Sakta men säkert blev hon bättre. Slutade blöda, orkade hälsa på Nisse och gå kortare promenader. Sedan tog ni, i samråd med oss, en jätterisk och tog en nosbiopsid. Där fanns en stor del av problemet. En liten jävla bakterie, Klabsiella, som var en del av boven i dramat. Nya och ännu mer mediciner.

Sedan har det bara blivit bättre. Blodvärdena är ännu inte bra, men bättre. Vi har återkommit ett par gånger per månad för blodtester mm.

Nu har det gått över tre månader och vad händer?

Den senaste veckan har Aileén visat klart och tydligt att hon inte tänker vara sjuk längre. Trots alla hemska biverkningar av bl.a cortison börjar hon komma tillbaka.

I dag har hon slagit alla rekort i bus och lek. Redan innan väckarklockan ringde var hon på och buffade på mig i sängen - dags att gå upp!

När jag duschade fick jag plötsligt sällskap av en stor hund i duschen som ville leka. På morgonpromenaden drog hon omkring på mig och Nisse.

När jag hämtade henne hos Nisse efter jobbet förklarar husse att hon varit sjövild hela dagen och sprungit omkring lös och busat med Nisse i full fart. Hela dagen!

Sedan drog hon omkring på oss igen. Vi gick tydligen inte tillräckligt fort och långt enligt henne.

Nu när det var dags för kvällspromenaden så har hon sprungit omkring med mig på släp i över en timme. Hon har försökt jaga rådjur och kaniner, försökt attackera en kaxig pitbull - allt detta med mig på släp efter kopplet.

Väl hemma tänker hon inte sova utan vill att jag sitter och klappar på henne........

Så kära underbara veterinärer och skötare på Bagarmossen: TACK!

MEN om det fortsätter så här kommer vi inte orka hålla jämna steg med henne. Man är ju liksom inte en vältränad tonåring längre (bara nästan).

Just nu är hon nästan galnare än när hon var unghund och ögonen lyser som ficklampor.

Eller är det så att det nya fodret hon äter efter er rekommendation innehåller amfetamin eller nå't?

När man har vänner som jobbar på bokförlag får man ibland konstiga böcker. Tack Maria!

Fick Jennifer Cermaks bok Skäm bort din hund. Behandlingar från nos till svans. Den ger ovärderliga tips för oss hundägare.

Dagens tips från Jennifer:

Drömpåse

Säkert har du sett hunden springa i sömnen och hört den gnälla medan det rycker i bakbenen och nosen vädrar. Och säkert har du undrat över vad den drömmer om vid sådana tillfällen. Kanske om den senaste harjakten? Om du och din hund har speciella minnen från en viss favoritplats kan du flytta in en del av de dofterna i form av en liten tygpåse med kryddväxter, blommor eller tallbarr som du lägger under hundens kudde. Själv brukar jag ställa en liten korg med rengjorda snäckor från stranden intill hundens sovplats.

Då undrar jag Jennifer, Aileen älskar att rulla runt i koskit. Ska jag fylla en påse med koskit då och lägga bredvid henne?