En av kvällsblaskorna har i fredagsbilagan en serie de kallar Sommarminnen och där de intervjuar kända svenskar om deras bästa/sämsta minnen.

Ni kommer kanske ihåg den där författaren jag skrev elakheter om i början på månaden?

Nu hade turen att delge sina sommarminnen till blaskans läsare kommit till honom och de skickar ut en ung (oerfaren?) reporter.

De har en timme på sig att genomföra intervjun, enl. författarens villkor, men efter över två timmar har reportern inte lyckats få ett enda sommarminne ur honom. Däremot bl.a detta:

Han har gjort över 3000 framträdande sedan oktober 1983, har aldrig varit sjuk.

Det går inte att plocka fram en artikel om honom där han själv har sagt att han är bra.

Det löjligaste han vet är pseudokändisar som går på Stureplan. Är de inte med i "Stjärnorna på slottet" så har de ingenting att säga, ingenting att komma med. Han själv är Sveriges mest kända "jag är är kändare än Jan Guillou just nu som ansikte. Han kan inte prata som jag gör eftersom jag har ett eget språk uppkallat efter mig".

Han säger vidare att han inte pratar mycket och har inte behov av att dominera utan vill lyfta fram de som är blyga.

Han har skrivit den vackraste meningen i Sverige om kärlek och hans förläggare säger att den ska spridas i hela världen till folk som läser kvalitetslitteratur.

Om han anstränger sig kan han inte skriva lika dåligt som  Stieg Larsson, Kepler och Dan Brown.

Han fick Alex Schulman att bli snäll.

osv osv osv osv

"De här orden som jag säger, det är bara jag som säger dem" avslutar han sin långa harang om kärlek.

Är han inte underbar?!