Jag har försökt att vara snäll hela kvällen......men nu kan jag inte motstå att spy lite galla.

I vår lilla lokaltidning var i dag en intervju med en känd författare från söder. Som vanligt blev jag väldigt uppretat (vilket naturligtvis är meningen). Författaren, vars namn jag inte vill nämna för att ev. såra några läsare, berättar i intervjun följande:

I hemmet hänger mestadels tavlor av författarens fader. Han dog som en helt okänd konstnär trots att han är bättre än Dahl, Billgren och Mamma Anderson. Sätt det på pränt! säger författaren.

Författaren har varit en fantastisk fotbollsspelare, vunnit Augustpriset, Aftonbladets litteraturpris och har pratat gratis på bröllop samt lånar ut sin stuga till gamla damer som författaren deklamerar för.

Författaren hävdar att 2009 blir det mäktigaste året en svensk författare varit med om på ett halv sekel för då ska författaren skriva om  fotboll, hundar, Strindberg och Gud. Dessutom medverka i Söndagsparty med Filip och Fredrik, Stjärnorna på slottet, Helgmålsringning, Canal plus, Beckman, Ohlson & Can och Debatt. En kvinna har dessutom tatuerat in ett av författarens citat på underarmen. Avböjde Let's dance för att det skulle bli för många löpsedlar. Media skriver väldigt lite om författaren för att denne saknar lierade i den "lilla självutnämnda elit" som denne tillhör och därför måste författaren berätta sanningen själv och framstå som skrytsam.

Har inte hemligt telefonnummer och har sitt namn på sin Jaguar. Har alltid uppknäppta skjortor eftersom författaren inte tycker om kläder som sitter åt (kanske skulle försöka köpa någon i rätt storlek?!). Beskriver aldrig sig själv utan överlåter det åt andra. Äter 7-8 äpplen och dagen och har en hund som har blöjor eftersom den inte är rumsren.

Kan ni gissa vem?

En gång i tiden var dottern och Aileén fotomodeller i Grekland.

De ställde upp  i en kampanj för at få grekerna att ta bättre hand om sina hundar. Översatt från grekiskan så står det ungefär "Min hund är min bästa kompis" på affischen.

Denna kampanj måste ha varit otroligt framgångsrik eftersom man numera inte ser lika många gatuhundar på Kreta längre och det beror nog absolut på kampanjen ; )

De hundar man ser har oftast halsband och ser ganska välmående ut. Ofta går de även kopplade med sina ägare. Eftersom vi var på samma ställe som de hittade Aileén på för tio år sedan så höll vi ögonen öppna för att få se några släktingar.

Men nej, vi kunde inte få syn på någon (tur var väl det)

Den enda som vi kunde spåra någon likhet hos var denna lilla tik vi träffade på i hamnen. Hon bodde i ett hus där och hade sina matskålar utanför dörren. Hon hade inga planer på att vara stilla så jag kunde fotografera nosen för den hade samma teckning som Aileéns.