Så heter en bok som var och varannan fransman tydligen läst. Den har översatts till svenska nu så då får man väl se om det är något.

Kom och tänka på igelkottar när familjen vid Siljan fick en ny granne härom kvällen. Igelkottar finns det ganska gott om här och under min uppväxt träffade jag på en och annan.

Sommaren tillbringade jag en del i Hanaskog, en liten byhåla i Skåne, hos mina morföräldrar. Runt 20-tiden varje kväll inträffade något konstigt. Gatan utanför villaområdet började krylla av igelkottar. Varenda igelkott i skåneområdet gick då nämligen i rask takt - på  led - till mormors granne, Tant Ingeborg. Varje kväll, så länge hon levde, så stod Tant Ingeborg och stekte pannkakor till alla igelkottar.

Och hon levde länge.

Igelkottarna i Hanaskog var på den tiden många och feta. Jag var faktiskt tillbaka till samma gata förra året men såg inte röken av en igelkott.

De flesta vet nog ganska mycket om igelkottar men inte så många vet att de faktiskt är fantastiska skådespelare. Värsta Dramatenwannabees!

En tidig morgon för några år sedan kom jag körandes med bilen in på en parkeringsinfart. På infarten utspelade det sig ett ohyggligt drama.

En stackars igelkott låg överkörd och en annan liten kotte stod vid den livlösa kroppen och försökte putta liv i den så de kunde springa iväg från bilen. Som tur var såg jag dem i tid, stannade och klev ur bilen.

Scenen var hjärtskärande! Den överlevande lilla kotten försökte förgäves få liv i sin vän. Som en sann vän av igelkottarna så tänkte jag att jag måste få bort den döda kroppen så inte den andra kotten behöver sätta livet till och bli överkörd den också. Gick tillbaka till bilen för att hämta något att ta den döda kotten i (hos Tant Ingeborg upptäckte jag nämligen hur mycket löss de små liven har). Återvände med en tidning och försökte få upp "liket" då igelkotten helt plötsligt återfick livet och spottade, fräste och tittade mycket förargat på mig. Kotten hade bara spelat död för att undkomma bilen. Vilket pucko!

Men det var en mycket arg och förnärmad kotte som sprang iväg därifrån med sin kompis i hälarna. Flera gånger vände den sig om och stirrade surt på personen som förstört det lilla dramanumret.

Nisse har också fått sin beskärda del av nära-kotte-upplevelser.

Förra året råkade han väcka en kotte när han nosade omkring i en lövhög. Vet inte vem som blev mest förvåndad, Nisse eller kotten?

Varför har man inte kameran med sig vid de tillfällena?