Aileén och jag är ganska lyckliga över att inte bo i Iran för då skulle hennes besök på den närliggande hamburgerkedjan vara utopi.

Nu är det ju inte hamburgare som är viktigast utan milkshaken.

Aileén nya jobb som fritidsledarhund är bara 9 tim/v och de övriga timmarna är hon väldigt deppig över att tvingas leva ett penisonärsliv så någon tröst måste hon ju få. En milkshake i vårsolen är inte helt fel.

Fast det hade varit trevligare att få dela den med toyboyen Nisse