Jag och hundarna sitter och kollar på den halvdåliga filmen Marley & jag (boken är mycket bättre).

Aileén lyssnar noga och piper med när valpmarley gråter. Nisse springer omkring och letar.

Hundarna fick grisöra som filmgodis och jag fick.........ingenting. Måste nog göra något åt godisfördelningen i den här familjen annars kanske jag tynar bort.   

Helg?

Nä, jobbar i morgon oxå   

UPPDATERAD!

Jag tror att Nisse kan se den här filmen om och om igen. Mycket bättre än Air Bud som handlar om en Golden som spelar basket. Aileén är mest intresserad av början av filmen då det är en massa valpar som låter. Nisse tycker det är roligast när Marley blir större och helvild. Slutet är så sorgligt så då får ingen av dem titta.

Nu funderar jag på om det verkligen är så klokt att låta Nisse se filmen. Han verkar tycka Marley är underbar och han kanske börjar apa efter.

Det har alltid varit en tröst att hur jobbig Nisse än kan vara så kommer han inte i närheten av Marley.

Ni hundägare som inte läst John Grogans bok Marley & jag måste genast springa till biblioteket.