I går var jag och frun på berget och såg Om kärlek av Norén.

Norén en lördagskväll, hur dum får man vara?

Jag har sett en hel del av hans pjäser tidigare och aldrig varit missnöjd. Men det här......

Om någon har sett den och kan förklara för mig vad Magnus Roosman gjorde på scen så får ni gärna höra av er.

Men har man sett en sån här pjäs är man glad för att man inte är gift och att en massa glada hundar möter en vid dörren istället för en norensk äkta man.

På vägen hem började vi prata norenska. Om ni undrar hur det låter så är det få ord som igentligen inte säger någonting.

Om ni frågar mig.