Jag råkade ut för ett litet missöde på cykeln häromdagen och  har därför haft lite problem att gå de senaste dagarna. I onsdag och torsdags var det som värst och jag fick  tillbringa min slottsvistelse sittandes i någon mysig slottsstol.

Stackars mig!

Men i torsdags tänkte jag ändå att lite frisk luft skulle inte skada och haltade ut till den lilla slottsdammen där ankor och änder huserade.

När jag vaggade fram trodde nog ankorna att jag skulle ge dem mat och kom därför fram till mig. När de inte fick något blev de lite sura och bestämde sig för att följa efter mig och kvacka lite argt.

Gissa om jag kände mig dum när jag haltade/vaggade mig fram på slottsägorna med fyra ankor på släp. Elegantare sällskap hade man ju önskat sig på sin slottsvistelse.

Hmmm.... undrar hur många miljoooner man måste tjäna för att ha råd att bo här mer än ett par nätter?

Jag byter gärna min 3:a omgående om jag får ett par rum här i stället.

Fast då vill jag att kockarna ingår!

Nu kanske ni tror att det här bara är en tråkig bild på några kvistar och några blad.

Helt fel - Det är ett, eller snarare två, mirakel.

I över två år har jag försökt att få orkideér att blomma om här hemma. Jag vet inte hur mycket pengar jag lagt ut på att köpa dyra orkideér bara för att få den bästa kvalitén och för att inte tala om alla olika skötselråd jag försökt följa.

Men nu har det äntligen hänt.

Av de 6-7 olika orkideérna jag köpte i somras verkar det som om två av dem funderar på att blomma om. Inga nya blommor i sikte men flera nya gröna stänglar.

I min blomvärld är det ett enormt framsteg eftersom de brukar dö i min vård" så fort de blommat ut.

Spännande fortsättning kommer!

Nu tänker jag åka till ett slott och jobba lite några dagar igen. Det var ju faktiskt över en månad sedan förra slottsvistelsen ; )

Det är lyxigt att vara kommunanställd.

I dag var hundarna med och hälsade på katten Killen.

Tog med kameran så jag fick en lite snyggare bild på honom så man ser hans vackra mustasch.

Nisse var ju feg som vanligt och vågade inte gå så nära, han föredrog marsvinen (ofarliga eftersom de sitter i bur).

Nästa helg kommer Killen hit.....

Kom precis in efter en hundpromenad.

Nisse har för tillfället nosgrimma eftersom jag har tennisarmbåge och inflammerade armar.

När vi var några hundra meter hemifrån bestämmer sig någon på andra sidan Tyresö att smälla av ett litet fyverkeri.

Nisse fick total panik.

Jag fick försöka hålla emot en bockande och panikslagen hund som försöker rymma iväg från de livsfarliga smällarna.

Han kom ju ingen stans eftersom han inte har någon kraft i nosen men det måste sett ganska kul ut - en golden som leker tjur och Aileén som blir vansinnigt förbannad på honom.

Nu ligger han brevid soffan och hämtar igen sig.

Det blir inte kul i december!

Det här är Killen, 3 år.

En riktigt trevlig bekantskap.

I morgon kanske Aileén och Nisse ska gå och hälsa på honom.

Sedan ska vi fundera.....

Att ha småbarn är problem i bland. Exempelvis så blir de sjuka då och då och man måste vara hemma från jobbet. De strör leksaker omkring sig och det finns inget värre än att trampa på legobitar. Småbarn dreglar, kräks och bajsar i blöjan.

Låter inte speciellt gulligt, eller hur?

Men hundar då?

Jo, hundar blir också sjuka. Aileén fick magsjuka i tisdags och i dag är det Nisses tur. Och inte får man vara hemma från jobbet för att tvätta mattor och torka golv. Nisse strör sina leksaker omkring sig hela tiden. Det är inte så kul att snubbla på tennisbollar och gosedjur. Nisse dreglar i mängder och nu när han är magsjuk skulle han behöva en blöja.

Undrar hur det är att ha guldfisk?

Jag har en vän som säkert kan sätta i sig kilovis med svenska äpplen nu under säsong. Det är troligtvis betydligt bättre än min lilla ovana att sätta i mig kilovis av satsumas. Det ger så mycket sura uppstötningar efteråt. Ännu ett I-landsproblem att lägga till listan.