Efter godkänt återbesök hos ortopeden i dag kom vi fram till att det var dags att ta avsked av den här kragen som varit mitt stöd i snart 2 månader.

Men varken jag eller min läkare uppskattar snabba avslut så vi kom överens om att det skulle ske gradvis.

Nu ska jag sova ensam och "naken" i natt. Har gjort den en gång tidigare med stor seperationsångest och smärta som följd.

Nu ska jag börja mitt nya liv och bli en rakryggad och styvnackad kvinna utan stöd