Efter ca 13 månader i Nisses sällskap kan man konstatera följande:

Nisse är ungefär som de flesta Golden Retrievers dvs snäll, matglad, klumpig, barnvänlig, dreglande och kelig.

Liksom sina rasfränder älskar han också att gå omkring och bära saker, helst mina eller husses. Jag har nog inte ett par handskar kvar som inte har bithål efter hans tänder.

Gladast är Nisse om han får bada. Både inne och ute. Lerpölar går lika bra som badkarsvatten. På morgonen försöker han tränga sig in med mig i duschen men får nöja sig med att duscha nosen. Just morgonduschen vill jag gärna klara av själv ; )

Men när han kommer in efter promenader hoppar han förväntasfullt in i badkaret. Förhoppningsvis har han blivit så smutsig att jag duschar honom. Har han tur så tar det ett tag att få ren honom och då lägger han huvudet tillrätta på kanten och sover samtidigt som jag sliter med att få honom ren.

Allt Nisse rör vid blir blött. En goldens nos och käft måste bestå av en massa hål eller så är de helt enkelt felkonstruerade. Varför rinner allt vatten och saliv ut igen? Köksgolvet är allt som oftast täckt av vatten efter att han har druckit eller suktat efter något.

Och den där tungan!

Varför har golden alltid tungan fånigt hängande utanför?

Tittar man på foton på golden eller labradorer så är tungan uthängd 9 gånger av 10. De ser ju faktiskt ganska dumma ut, eller?

Titta bara på bakgrunden till den här bloggen: En labbe eller golden med lång tunga hängande. Hur dumt ser inte det ut?

Golden och labbar är absolut hundvärldens "dumma blondiner".

Läser just nu en bok av John Grogan, "Marley och jag. Livet och kärleken till världens värsta hund". Bästsäljare i USA med 2,5 milj. sålda ex. Jag har läst halva boken och förstår nu varför. Det är en tröst för alla som har en "Nisse" eller "Marley", dvs det finns andra som har det så här. Och har gett sig in i det frivilligt! Liksom Marley tycker Nisse inte att det här med att lyda är så viktigt. Han verkar helt enkelt inte kunna komma ihåg vad följderna blir av olydnad, eller så bryr han sig inte.......

Det verkar bara finnas en enda riktigt viktig sak i Nisses liv - Aileén. Får han bara lite vatten att plaska med, mat att sluka och Aileén som sällskap är han nöjd. Bonus är det om någon klappar lite på honom och tar med honom på långpromenad.

Men nu när han är ca 20 månader har han faktiskt visat prov på mognad. Han var ensam hemma några timmar i går, utan Aileén. Lägenheten såg ut precis som när jag lämnat den. Han hade bara legat i sängen (min förstås) tillsammans med mina handskar och sovit.

Han kanske börjar bli stor?